Gå in där så förstår ni varför :-) 

God morgon! Eller god förmiddag kanske man säger. Det var ett tag sen jag tittade in här. I morse när vi vaknade släppte vi ut Svea på tomten. När hon kom in igen blödde hon på framtassen. Såret var inte stort men det räckte för att blodet skulle rinna. Jag tog bussen till apoteket och handlade lite grejer till en tassbandagering. Svea har reagerat bättre än vad jag trodde på att ha kompress, bomull, bandage och ytterligare ett bandage på tassen. Hon som brukar vara så kinkig med att ha på sig grejer. För de lilla såret känns det töntigt att handla så pass mycket men det är väl bäst att göra det ordentligt eftersom det inte vill sluta blöda och såret är öppet.

 

Idag har vi haft en stollig hund som skuttat och sprungit i snön. Trots att hon är så känslig mot kyla blir hon helt tokig av snö. Hon försöker tar full fart framåt trots att hon är kopplad. Det är härligt att se henne så lycklig men samtidigt jobbigt att hålla i kopplet. Jag och Svea tog en skogspromenad med långlinan så hon fick springa av sig ordenligt i snön och dampa loss totalt.

"Va? Ska vi gå ut och gå nu?"

 

Min älskade Svea.

Vad är det för fel på människor? Hur i hela friden kan man skaffa sig ett djur för att sedan misshandla den, vanvårda den eller lämna den i sticket?! Reprisen av Hundens sämsta vän går på TV från 2013. Gissa vem hundens sämsta vän är? Minns att jag såg det här programmet för några månader sen och jag blev helt chockad över vad människor utsätter sina djur för. Extra hårt tar det på mig när folk köper amstaff/staffe/pitbullblandningar för att använda små oskyldiga individer till kamp. Där kommer deras rykte fram. Man slår, provocerar och hetsar hunden till att bli farlig, bitas och skrämma andra människor för att dom ska bli så bra som möjligt för kamp. Duger inte hunden till kamp blir den själv offer för kamphundar som "lyckas" och slits i stycken. Alltså förstår ni hur sjuka vi människor är?! Visst är det inte konstigt att ointresserade och okunniga personer tror att alla amstaffs/staffe/pittbullhundar är livsfarliga redan från födseln när människor sätter rubriker i tidningarna. Jag tror jag berörs extra av det eftersom jag själv har en underbar liten staffe/amstaffblanding som är precis som vilken hund som helst. En underbar liten tjej som är glad i både människor och hundar. Kanske lite för glad. Lite dampig liksom. =) Redan när Svea var 8-9 veckor gammal fick vi kommentarer om att hon var en "mördarhund"  och frågor om vi skulle använda henne till kamp.

 

"Folk åker på semester och lämnar hunden hemma och fyller badkaret med vatten." Alltså va?! Vem gör det?!

 

En annan del av programmet som berör mig extra är när vi tittare får följa med in i en lägenhet som polisen gjort ett tillslag mot. I lägenheten hittas 42 levande hundar och 8 döda hundar. Det är alldeles för lätt att få tag på hundar. Hur alla hundar ska slippa det här sjuka beteendet hos människor vet jag inte. Hundkörkort kanske är ett alternativ. Oavsett ras.

 

Trots detta elände finns det så många bra människor som rehabiliterar dessa skadade hundar och ger dom den kärlek en hund förtjänar. Någon gång skulle jag vilja köpa en hund från hundstallet eller liknande. Just nu finns inte tiden och Svea är för valpig för att ta sig ann en hund som kräver så mycket som en omplaceringshund gör. Men som sagt, någon gång i livet vill jag rädda en hund från ett eländigt liv och ge den kärlek och värme. Svea ligger och sover bredvid mig i soffan och det är dags för mig att städa undan en del av julen. Hörs!

Jag fortsätter njuta av min lediga långhelg. Jag har en dag kvar av ledigheten och det känns inte ett dugg jobbigt att gå iväg till jobbet på tisdag och jobba. Idag har jag träffat Melina och Annica. Vi som hängde varje dag genom hela högstadiet och stor del av gymnasiet. Det är så kul att vi fortfarande hänger ihop trots att vi ses mer sällan nu för tiden. Jag och Melina har till och med gått hela skoltiden tillsammans. Vi började skolan tillsammans och tog studenten tillsammans. Hur som helst blev det en lunch på Jensen's Bøfhus i stan. Supermysigt och vi hade så mycket att prata om! Nu har jag kommit hem och gått en mörk promenad med Svea. Snart är det dags för våra duktiga juniorer att ta hem guldet. Tommy jobbar till 19 så han missar en stor del av matchen men huvudsaken är ju att han får komma hem och se dom lyfta upp bucklan. =)

 

 

Jag är precis inkommen efter en promenad med Tommy och Svea i det gråa regniga vädret. Det här är första dagen på länge som jag inte känner mig stressad över min ledighet. Stressad över att ledigheten precis har börjat och är slut alldeles snart. Igår frågade en kollega mig om jag ville vara ledig den här helgen och jobba hennes helg istället. Det kunde inte komma mer lägligt så nu är jag ledig fram tills på tisdag. Förstår ni att jag kan slappna av? 4 långa härliga dagar av ledighet väntar. Som sagt så har jag och Tommy precis varit ute med Svea i det gråa vädret och jag njöt! Att det är dåligt väder bekommer mig inte ett dugg. På med stövlar, varma kläder, mössa och vantar och gå ut. Vi alla tre. Jag älskar ledig tid med min familj!

 

 

 

Jag har inga direkta tips på hur man får sin hund lugn. Svea är inte en extremt rädd hund utan mer orolig. Jag märker nu att hon söker upp mig mer än vanligt och lägger sig nära. Kanske för att hon känner att jag är lugn. Kanske en tillfällighet. Både jag och Tommy försöker bete oss precis som vanligt när det smäller. Vi varken ömkar henne, pratar med henne eller ens rör henne när det smäller och hon reagerar. En hund förstår inte vad vi säger. Pratar vi ömkande med Svea och tycker synd om henne tror hon att det verkligen är farligt, att hennes beteende är rätt.

 

När vi fick Ronja när var jag 14 år och vi hade ingen aning om hur man gjorde med en skotträdd hund. Vi klappade på henne när hon var som mest stressad och försökte tala om för henne att det inte var farligt för att lugna henne. Tanken var god men det var det absolut sämsta vi kunde göra! Om vi förvärrade hennes rädsla vet jag inte men det vore konstigt annars. Ronja har haft det väldigt jobbigt på nyårsafton med alla raketer och behövt en liten dosa som sätts i väggen som utsöndrar en lugnande doft. För det mesta har pappa och Lena varit en bit utanför Leksand där det inte smällt så mycket vilket har underlättat ännu mer för Ronja. Tänk på våra fyrfotingar och håll hårt i kopplet när ni är ute! Gott nytt år. =)

Året började med en massa snö som hade kommit för att stanna. Det blev många kalla, härliga promenader med Matilda och hennes vackra Curre. Mina dagar bestod för det mesta av snöpromenader och självklart lite plugg.

 

När jag ändå är igång med att visa gamla bilder på Svea kan jag lika gärna visa några söta videosar också.

 

Svea ser sig själv i spegeln för första gången. Typ 2 på natten!

Endast 11 veckor gammal kunde Svea en massa tricks :)

Vi brukade filma Svea med datorn när vi gick hemifrån för att se hur ensamhetstärningen gick. Sådär tyckte hon om att vara bevakad..