Djurens värsta dagar.
Idag kom det upp på Facebook igen. En Berner sennenhund har försvunnit här i Krusboda. Strax efter att jag och T kommit in från promenaden såg jag meddelandet. Attans att jag inte såg det innan. Jag har skrivit det tidigare men jag får lika ont i magen varje gång jag ser att någon hund är försvunnen. Hur fasen skulle jag överleva om Svea sprang bort?! Livet skulle stå stilla. Det är en vanlig tid just nu att hundar springer bort. Det är på grund av smällare och raketer som får hundar att bli skräckslagna och slita sig från sina ägare och springa iväg. För många djur är det här några jobbiga dagar och framförallt imorgon. Svea är rädd för smällare. Jag håller stenhårt i kopplet när vi är ute och går. Min lilla stjärna har varken fått springa lös eller med långlina dom senaste dagarna för man vet aldrig när en raket avfyras och smäller uppe i det blå. Nu har jag, Tommy och Svea precis varit ute på kvällspromenad och letat efter den bortsprungna hunden utan resultat.
Jag har inga direkta tips på hur man får sin hund lugn. Svea är inte en extremt rädd hund utan mer orolig. Jag märker nu att hon söker upp mig mer än vanligt och lägger sig nära. Kanske för att hon känner att jag är lugn. Kanske en tillfällighet. Både jag och Tommy försöker bete oss precis som vanligt när det smäller. Vi varken ömkar henne, pratar med henne eller ens rör henne när det smäller och hon reagerar. En hund förstår inte vad vi säger. Pratar vi ömkande med Svea och tycker synd om henne tror hon att det verkligen är farligt, att hennes beteende är rätt.
När vi fick Ronja när var jag 14 år och vi hade ingen aning om hur man gjorde med en skotträdd hund. Vi klappade på henne när hon var som mest stressad och försökte tala om för henne att det inte var farligt för att lugna henne. Tanken var god men det var det absolut sämsta vi kunde göra! Om vi förvärrade hennes rädsla vet jag inte men det vore konstigt annars. Ronja har haft det väldigt jobbigt på nyårsafton med alla raketer och behövt en liten dosa som sätts i väggen som utsöndrar en lugnande doft. För det mesta har pappa och Lena varit en bit utanför Leksand där det inte smällt så mycket vilket har underlättat ännu mer för Ronja. Tänk på våra fyrfotingar och håll hårt i kopplet när ni är ute! Gott nytt år. =)
Sammanfattning av år 2013, del 1.
Året började med en massa snö som hade kommit för att stanna. Det blev många kalla, härliga promenader med Matilda och hennes vackra Curre. Mina dagar bestod för det mesta av snöpromenader och självklart lite plugg.
I April hade snön börjat smälta och jag blev bjuden på årets första utlandsresa av Lena. Vi tog en weekend i Barcelona och njöt av sol och värme. I brist på värme hemma i Sverige kändes det som att vi var dom enda som gick runt med shorts och linne i Barca i April. Men vad gör man inte för att få lite sol och färg på sig? ;)
Svea tog sitt första dopp i April. Lite väl vågat om ni frågar mig..
Våren hade i alla fall kommit och det njöt vi av!
Vi hejade på Sverige!
Tog mysiga promenader tillsammans med min fina!
Skolan fortsatte vara lugn och promenaderna med Therese och Doris är något jag kommer förknippa våren med. Det blev mycket flams och trams för Svea och Doris del. =)
I juni åkte vi på, för mig, årets andra utlandsresa till Kreta tillsammans med Tommys mamma och syster. En vecka med solgaranti (typ) och livet lekte!
Förutom när jag förlorade mot Tommy i minigolf..
Midsommar i Leksand med folkdräkt, majstångsresning och spelmän.
Det blev en tripp till Kolmården med min mamma och lillebror. Djurparker är något som ska besökas varje år, helst.
En av mina favoritdagar från sommaren är dagen på Sätrabadet tillsammans med mamma, Pär, Edvin Tommy och Svea. En riktig familjedag med massa skratt och plask! Detta bad kan jag varmt rekommendera för er med hund som vill kunna bada tillsammans med hunden.
Fortsättning följer... kanske.
Önskningar.
Idag har jag och Tommy varit inne på söder några timmar. Jag lyckades shoppa en hel del nya kläder till mig själv och så handlade vi lite annat till hemmet som jag kanske kan visa upp någon dag. Det är så trist med det här grå vädret. Det blir aldrig ljust vilket betyder att fotona blir alldeles för dåliga. Annars har en dryg förkylning anlänt. Halsen är irriterad och bröstet känns tungt, näsan är täppt och huvudet segt. Tack och bockar för de! Det här året har varit det tuffaste i mitt liv och snart får jag lämna det bakom mig. Jag hoppas det nya året ger mig det bästa jag kan få och att jag slipper all besvikelse som detta år har gett mig. Jag hoppas att det vänder till lycka så snart 2014 börjar. ❤️
Två bilder från Julafton. Lite småsjuk men glad över att få vara med mina nära och kära. ❤️
Problems..
Jag har på riktigt problem. I förrgår köpte jag en filt som Svea kan vara på när jag tar kort på henne. Förstår ni att jag köpte den enbart för att fota Svea? Nu när jag inte tar kort på henne ligger den uppe på en hylla i klädkammaren för att den inte ska bli förstörd. Jag måste ju på riktigt skaffa ett liv! Hej jag heter Sandra och jag foto-list.
Tillbakablick.
När jag ändå är igång med att visa gamla bilder på Svea kan jag lika gärna visa några söta videosar också.
Svea ser sig själv i spegeln för första gången. Typ 2 på natten!
Endast 11 veckor gammal kunde Svea en massa tricks :)
Endast 11 veckor gammal kunde Svea en massa tricks :)
Vi brukade filma Svea med datorn när vi gick hemifrån för att se hur ensamhetstärningen gick. Sådär tyckte hon om att vara bevakad..
Valpbilder!
Nu på eftermiddagen har jag gått igenom bilder för att skicka efter en väggalmanacka med bilder från året som gått och då råkade jag snubbla in på förra årets bilder. Svea var verkligen världens sötaste valp. Jag kommer knappt ihåg att Svea varit så liten och hur det var att ha en sån liten korv. När hon kom till oss var hon rätt tjock och eftersom valpar endast ska springa runt och busa och mysa ute och inte motioneras var det svårt att få bort valphullet. Jag blir så sugen på en valp när jag ser mitt lilla hjärta så liten och tjock! =) Här kommer bilder!
Alldeles nyhämtad från uppfödaren.
God Fortsättning!
Ingen rast ingen ro.
Den här julen saknar stämning. Den här julen saknar frid. Den här julen glöms bort. Allt är en enda stor stress. Jag försöker hålla humöret uppe men stundtals är det alldeles för svårt. Självklart får jag skylla mig lite själv som bokar upp saker på mina lediga dagar men när jag inte är ledig så mycket är det svårt att både vara hemma och ta det lugnt och hinna med det som behövs och som jag vill hinna med. Pendlingsavståndet till jobbet är långt och långa dagar blir så mycket längre med resvägen. Jag längtar enormt mycket tills det blir vanliga arbetstider, nästa år. Idag har jag varit på bio med min lilla bror och sett Walking with dinosaurs. En film som jag kände för att se när jag såg trailern på tv. Jag är barnslikt förtjust i barnfilmer som handlar om djur. Lejonkungen är en av mina favoriter som jag aldrig kommer bli för gammal för tror jag. Sen åkte jag hem till mamma och Pär och åt lunch och fika där. Supermysigt! Jag firade även Edvin lite eftersom jag missade hans kalas och födelsedag igår. Nu ska jag i alla fall försöka njuta lite av Solsidan innan det är dags att lägga sig för kvällen. Uppstigning 06:30 för en mysig julfrukost med jobbet. (Ni ser! Egentligen börjar jag 12 för en gångs skull men eftersom vi behöver lämna tillbaka saker på ikea och det är en gemensam frukost på jobbet åker jag dit till 9..Skyll dig själv Sandra!)
20 december
Dagen har rullat på alldeles för fort. Samtidigt som jag varit helt matt har vi ändå hunnit med att få ordning här hemma i vårt fina hus. Dom enda rummen som inte är i ordning ännu är våra gästrum och sovrummet. Där vi nästan aldrig är, förutom när vi sover förstås. =) Jag och T tog en skogspromenad med Svea i morse, utan lina.. Det skulle vi inte ha gjort. Lillskiten fick upp ett spår och sprang som en tok i skogen. Hon var borta ett litet tag, sen kom hon tillbaka för att fort som attan försvinna in bland träden och bergen igen. Jag hann tänka såå många gånger på vad som kunde hända. Direkt när hon försvann och inte kom tillbaka till oss såg jag det värsta, hon skulle försvinna och irra bort sig. Jag skulle behöva gå till jobbet utan att veta hur det var med Svea och var hon höll hus. Fy tusan vilken mardröm det hade varit. Men tillslut fick vi på kopplet på henne och jag tänker inte låta henne springa helt lös utan långlinan något mer! Never ever! Det är en sak som är säker. I morgon är det jobb, 9.15-21 ungefär. Sjukt segt, speciellt med den här resvägen!
Bilder från idag
Drömmen om en fotostudio. =)
Idag har jag haft en ledig dag då mycket ska ha hunnits med. Handling av julklappar och mat, lägga upp gardiner, ringa lite samtal, försöka få ordning på tvättmaskinen, klippa Sveas klor mm. Allt har inte hunnits med ännu men å andra sidan är inte dagen slut på ett bra tag. Mitt i allt detta får vi inte glömma bort vår älskade lilla hund som också måste få sitt. Oavsett hur mycket vi har att göra måste hon hinna få sina promenader och uppmärksamhet, både för vår egen och för hennes skull. En ostimulerad Svea är en tålamodsprövande Svea. Efter vår morgonpromenad passade jag på att leka lite fotostudio med S. Drömmen vore att ha hundfotografering (Alt. djurfotografering) som yrke. Drömmen vore att göra om ett av de nuvarande gästrummen till en fotostudio med riktiga prylar men dom rummen vill vi en dag fylla med en annan dröm, barn. Vi är även sugna på att ha ett kontor och hemmagym i ett av rummen så min dröm om fotostudio får läggas på is ett bra tag framöver. Här är några bilder jag tog på Svea i morse. =)
Lucia.
I morse var jag på Edvins luciafirande i skolan. I exakt samma skola som jag gick i som liten tös. Jag rös i hela kroppen när luciatåget kom gåendes och en massa minnen välde över mig. Fasen vilken bra tid det var. I Västertorpsskolan. Vi var en guldklass som lärarna älskade och som hade en otrolig sammanhållning. Efter firandet var jag kvar ett tag med Edvin och hans klass. Supermysigt var det och Edvin blev så glad över att jag stannade kvar någon timme. Jag minns själv hur lyxigt och mysigt det var att ha mamma eller pappa med en hel dag i skolan. Sen åkte jag iväg till Liljeholmen och handlade julklappar innan jag begav mig hemåt. Nu har jag ätit gröt och tagit en varmt och skönt bad. Kroppen börjar protestera nu och framförallt magen. Bäst att lyssna på kroppen och ta det lugnt idag. Trots att det behövs fixas en hel del hemma fortfarande behövs min kropp och huvud också fixas. Minns ni soffan vi tittade på och köpte? Nu är den på plats!
Grattis i efterskott Svea!
Igår var det julklappskväll på Intersport Drottninggatan för alla som jobbar på Intersport. Vi bjöds på mat, dryck samt 40% på hela sortimentet. Hade jag planerat bättre hade jag kunnat fixa många bra julklappar där men så blev det inte. Men det var inte bara julklappskväll igår, Svea fyllde 2 år igår! Tänk att hon snart har bott hos oss i 2 år. Tiden går fort! Samtidigt känns ett liv utan hund väldigt långt borta.
9 december.
Trots att det varit fullt upp idag har det varit en mysig ledig måndag. Tommy gjorde sin sista praktikdag på Itrim i fredags vilket betyder att han pluggar hemifrån nu. Vi har inte varit helt lediga tillsammans på evigheter. Mitt jobb har tagit väldigt mycket tid och när jag äntligen varit ledig har T jobbat eller haft praktik men idag var vi lediga från jobb och praktik båda två. Det blev en tripp till Ikea i morse för att köpa en soffa som vi kollade ut för några veckor sedan. Den levereras hem till vår grind någon gång mellan 17-21 ikväll. Sjukt spännande!
När vi åkte till Ikea satt det en lapp vid busshållplatsen i N.Sköndal om en bortsprungen vit Bullterrier vid namn Malte. Det är även något jag delade på facebook i lördags. Håll ögon och öron öppna! Han sågs senast någonstans vid badet i Skarpnäck den 6 december. Usch jag får ont i magen av att tänka på om Svea skulle springa bort. Jag vet faktiskt inte vad jag skulle ta mig till. På riktigt så tror jag inte att jag skulle kunna sluta leta. Jag hade velat att alla som bodde i närheten höll ögonen öppna och spred det vidare. Därför delar jag det här och på facebook. Det skär verkligen i hjärtat av tanken på hur det skulle kännas om Svea försvann. Jag hoppas innerligt att Malte, Bullterriern, kommer hem.
På hundmässan i lördags handlade jag ett nytt täcke till Svea. Varken hon eller Tommy tyckte det var nödvändigt med ett nytt täcke men det var ju bara matte som var på mässan så what to do liksom. =)
Ser ni en svart hund i bakgrunden? Det stämmer bra det! Ronja var här en kortis medan pappa hjälpte oss med att köra saker till tippen. =)
Mot hundmässan!
Det är så roligt att se Svea med små barn. Hennes framfusighet kan ibland skrämma barn. Hon är stundtals en typisk staffe som galopperar fram, pussas, studsar, utan att tänka på att det kanske är en aning trångt och alla vill inte ha pussar i ansiktet. Det är framförallt när hon är uppspelt. Igår hade vi besök av Wilma medan pappa Tobbe målade vår matplats. Till en början fick Svea tuggben för att fokusera på någonting annat än våra gäster. När hon ätit halva benet tog jag ifrån henne de och då blev hon uppspelt över att vi hade besök vilket gjorde Wilma lite rädd. (Konstigt när Sveas huvud är i brösthöjd med Wilma). Efter ett tag lugnade Svea ner sig och Wilma gick runt med Svea i koppel inomhus. Detta gjorde susen, Svea följde snällt efter Wilma fram och tillbaka i huset. Riktigt gulligt. Det slutade med mys i soffan och Svea verkar ha hittat en ny favorit!
Vart är snön?
Tillbakablick
För exakt ett år sedan var det snö och kallt. Vi bodde i Gävle och jag satt och kämpade med en hemtenta. Idag är det inte en enda snöfläck ute. Nu när jag läste min gamla blogg längtar jag tillbaka. Livet var så okomplicerat. Inte för att det är komplicerat nu men allt blir så mycket allvarligare när man jobbar. Under min korta studieperiod gick jag knappt i skolan och allt var upp till mig hur mycket tid jag ville lägga ner på studierna. Jag hade helt enkelt ett friare liv. Jag förstår att folk som pluggar kan vara rädda för att komma ut i arbetslivet. Det har det hänt saker den här hösten som gjort den senaste tiden tuff. På gott och ont. För tillfället längtar jag lite tillbaka till livet för ett år sedan. Men jag kan inte klaga på att som 23-åring äga ett radhus i Stockholm. Det är ingenting jag skulle vilja byta bort. Nu är det snart dags för lite kvällssmörgås och TV innan sängen. Hörs!
En bild och en video från förra året vid den här tiden.
Ledig dag med Svea!
Det är så sjukt skönt att bo nära fina naturområden. Idag har jag tagit två härliga promenader med Svea. Den första var i skogen och på den senaste gick vi ner till vattnet när solen hade börjat gått ner och sedan gick vi längs med ett av alla spår man kan ta i skogen. För det mesta springer Svea fritt med långlina men när vi kommer till vägar och när vi går i spåren tar jag upp linan och använder den som ett kort koppel. Anledningen till att jag använder mig av linan jämt och ständigt när vi är ute i skog och mark är för att jag inte litar till 100% på att hon kommer till mig när jag ropar på henne. Jag har redan varit med om det allt för många gånger att hon fullkomligt struntar i vad jag säger och sticker fram till någon annan människa eller hund. Långlinan är en livlina som jag kan ta tag i om Svea inte skulle lyssna. Det är en trygghet för mig och jag kan vara mer avslappnad på promenaderna. Det är ett hett tips till alla er som inte är 100% säkra på er hund. Dessutom får man inte ha sin hund lös under vissa månader. Långlina är en perfekt lösning!
Det har också blivit en hel del träning under dagen. Lite balans, lydnad och inkallning. Träning går inte att få för mycket av och Svea har skött sig väldigt bra! Det märks att hon ibland kan ha för mycket energi för att lyssna. Visst ska hon lyssna på mig i tid och otid men det är något som inte riktigt sitter ännu. När hon har fått dragit några ruscher och sträckt ut sig ordentligt är hon som mest samarbetsvillig när vi är utomhus och söker ögonkontakt med mig väldigt ofta. Min lilla skatt!
Lyx att ha detta ca 5 minuter från dörren. =)
Och så en bild från förmiddagens promenad.
Sista dagen..
Nu åker jag mot sista jobbdagen för den här tuffa perioden. Sammanlagt har det blivit 130 timmars jobb på 2 veckor. Luncherna har jag inte räknat bort så vi säger 120 timmar på 2 veckor istället. Cash is king och snart återgår livet till det normala efter denna minst sagt tuffa höst! I morgon är jag ledig och jag ska ta en riktigt lång och skön promenad i skogen med min älskade lilla plutt Svea. Hon är för övrigt på en weekend i Leksand med pappa och Lena. Givetvis har inte Svea varit ensam hemma hela tiden när jag och Tommy jobbat. Vi har fått hjälp av Tommys syster och pappa. Vi har tur som har folk runt omkring oss som hjälper till när det kör ihop sig.
Jag har fått lite bilder på Svea från Leksand av pappa.
Ikväll när jag kommer hem från jobbet är min skatt hemma igen! ☺️❤️
