Arbetsdagen klarades av, även om jag trodde att det inte skulle gå i början av dagen. Tack fina kollegor för förståelsen. Än så länge kommer jag inte skriva ut på bloggen vad det är som gjort mig så ledsen och uppriven för vi är inte redo ännu. Jag ser min blogg som en slags dagbok som jag kan titta tillbaka i. Jag älskar att blicka tillbaka i mina bloggar som jag haft genom åren för att minnas hur livet var för några år sedan och kolla på bilder jag tagit och lagt upp. Jag skriver alltså inte massa "tycka synd om mig" inlägg just nu för att ni läsare ska tycka synd om mig. Det är ett sätt för mig att spara och komma ihåg hur jag kände i det här skedet i livet. Visst hade jag kunnat skriva det i en vanlig dagbok men alla bilder som jag tar hade jag inte kunnat få med på samma sätt om jag skrev i en dagbok med papper och penna. Men jag måste samtidigt tänka på att alla kan läsa det jag skriver i samma stund som jag publicerar ett inlägg.

 

I morgon ska jag och pappa köra över en del kartonger till huset som vi redan kört ner till Stockholm. Kanske att jag tar med mig kameran då och tar något kort som jag kan lägga ut här. =) Vi får även besök på kvällen. GAH jag vill att Tommy ska vara här nu.