Djurens värsta dagar.
Idag kom det upp på Facebook igen. En Berner sennenhund har försvunnit här i Krusboda. Strax efter att jag och T kommit in från promenaden såg jag meddelandet. Attans att jag inte såg det innan. Jag har skrivit det tidigare men jag får lika ont i magen varje gång jag ser att någon hund är försvunnen. Hur fasen skulle jag överleva om Svea sprang bort?! Livet skulle stå stilla. Det är en vanlig tid just nu att hundar springer bort. Det är på grund av smällare och raketer som får hundar att bli skräckslagna och slita sig från sina ägare och springa iväg. För många djur är det här några jobbiga dagar och framförallt imorgon. Svea är rädd för smällare. Jag håller stenhårt i kopplet när vi är ute och går. Min lilla stjärna har varken fått springa lös eller med långlina dom senaste dagarna för man vet aldrig när en raket avfyras och smäller uppe i det blå. Nu har jag, Tommy och Svea precis varit ute på kvällspromenad och letat efter den bortsprungna hunden utan resultat.
Jag har inga direkta tips på hur man får sin hund lugn. Svea är inte en extremt rädd hund utan mer orolig. Jag märker nu att hon söker upp mig mer än vanligt och lägger sig nära. Kanske för att hon känner att jag är lugn. Kanske en tillfällighet. Både jag och Tommy försöker bete oss precis som vanligt när det smäller. Vi varken ömkar henne, pratar med henne eller ens rör henne när det smäller och hon reagerar. En hund förstår inte vad vi säger. Pratar vi ömkande med Svea och tycker synd om henne tror hon att det verkligen är farligt, att hennes beteende är rätt.
När vi fick Ronja när var jag 14 år och vi hade ingen aning om hur man gjorde med en skotträdd hund. Vi klappade på henne när hon var som mest stressad och försökte tala om för henne att det inte var farligt för att lugna henne. Tanken var god men det var det absolut sämsta vi kunde göra! Om vi förvärrade hennes rädsla vet jag inte men det vore konstigt annars. Ronja har haft det väldigt jobbigt på nyårsafton med alla raketer och behövt en liten dosa som sätts i väggen som utsöndrar en lugnande doft. För det mesta har pappa och Lena varit en bit utanför Leksand där det inte smällt så mycket vilket har underlättat ännu mer för Ronja. Tänk på våra fyrfotingar och håll hårt i kopplet när ni är ute! Gott nytt år. =)
Kommentarer
Trackback
