Bytt adress, igen..
För er som läser min blogg och vänta på en uppdatering kan jag meddela att jag har bytt adress, igen! Http://dubblalyckan.vimedbarn.se
Gå in där så förstår ni varför :-)
Skadad hjälte.
God morgon! Eller god förmiddag kanske man säger. Det var ett tag sen jag tittade in här. I morse när vi vaknade släppte vi ut Svea på tomten. När hon kom in igen blödde hon på framtassen. Såret var inte stort men det räckte för att blodet skulle rinna. Jag tog bussen till apoteket och handlade lite grejer till en tassbandagering. Svea har reagerat bättre än vad jag trodde på att ha kompress, bomull, bandage och ytterligare ett bandage på tassen. Hon som brukar vara så kinkig med att ha på sig grejer. För de lilla såret känns det töntigt att handla så pass mycket men det är väl bäst att göra det ordentligt eftersom det inte vill sluta blöda och såret är öppet.
Bättre sent än aldrig.
Idag har vi haft en stollig hund som skuttat och sprungit i snön. Trots att hon är så känslig mot kyla blir hon helt tokig av snö. Hon försöker tar full fart framåt trots att hon är kopplad. Det är härligt att se henne så lycklig men samtidigt jobbigt att hålla i kopplet. Jag och Svea tog en skogspromenad med långlinan så hon fick springa av sig ordenligt i snön och dampa loss totalt.
"Va? Ska vi gå ut och gå nu?"
"Braaa idé matte!"
Innan vi gick ut till skogen gick jag, Svea och Tommy till Ica och kompletteringshandlade lite. Passande nog låg ett vitt täcke över Krusboda och vi drog fram pulkan och Sveas dragsele. Förenat nytta med nöje drog Svea hem maten. Vi slapp bära och hon fick jobba. Winn Winn =)
Eländig dag.
Det här har inte varit min dag. Jag tror det började redan tidigt i morse när jag skulle kolla vad klockan var på mobilen och höll på att trilla ur sängen. Tommy verkade iallafall ha fått sig ett gott skratt. Ja, sen är det så att T åkte till Gävle idag och stannar över natten eftersom han har skola imorgon. För dom som känner mig ordentligt vet att jag avskyr att vara hemma själv utan Tommy. Jag är alldeles för sällskapssjuk. Redan där blev min inställning till den här dagen botten. På jobbet fortsatte det att vara segt. Det kan nog ha varit den segaste dagen ever! Jag trodde nästan att klockorna stannat. Till råga på allt kom tvärbanan in till gullmarsplan 20.45 istället för 20.43. 20.45 gick även min buss från gullmarsplan. Med en kvart kvar till nästa buss skulle gå höll jag på att bryta ihop. Jag valde mellan lägga mig ner och gråta och hoppas på att pappa kunde hämta mig som han gjorde förr när jag bodde hemma eller gå och handla en bit choklad. Jag valde choklad. Nu sitter jag iallafall på bussen på väg hem till min älskade hund. Morgondagen kommer garanterat bli bättre! 
Hundens sämsta vän.
Min älskade Svea.
Vad är det för fel på människor? Hur i hela friden kan man skaffa sig ett djur för att sedan misshandla den, vanvårda den eller lämna den i sticket?! Reprisen av Hundens sämsta vän går på TV från 2013. Gissa vem hundens sämsta vän är? Minns att jag såg det här programmet för några månader sen och jag blev helt chockad över vad människor utsätter sina djur för. Extra hårt tar det på mig när folk köper amstaff/staffe/pitbullblandningar för att använda små oskyldiga individer till kamp. Där kommer deras rykte fram. Man slår, provocerar och hetsar hunden till att bli farlig, bitas och skrämma andra människor för att dom ska bli så bra som möjligt för kamp. Duger inte hunden till kamp blir den själv offer för kamphundar som "lyckas" och slits i stycken. Alltså förstår ni hur sjuka vi människor är?! Visst är det inte konstigt att ointresserade och okunniga personer tror att alla amstaffs/staffe/pittbullhundar är livsfarliga redan från födseln när människor sätter rubriker i tidningarna. Jag tror jag berörs extra av det eftersom jag själv har en underbar liten staffe/amstaffblanding som är precis som vilken hund som helst. En underbar liten tjej som är glad i både människor och hundar. Kanske lite för glad. Lite dampig liksom. =) Redan när Svea var 8-9 veckor gammal fick vi kommentarer om att hon var en "mördarhund" och frågor om vi skulle använda henne till kamp.
"Folk åker på semester och lämnar hunden hemma och fyller badkaret med vatten." Alltså va?! Vem gör det?!
En annan del av programmet som berör mig extra är när vi tittare får följa med in i en lägenhet som polisen gjort ett tillslag mot. I lägenheten hittas 42 levande hundar och 8 döda hundar. Det är alldeles för lätt att få tag på hundar. Hur alla hundar ska slippa det här sjuka beteendet hos människor vet jag inte. Hundkörkort kanske är ett alternativ. Oavsett ras.
Trots detta elände finns det så många bra människor som rehabiliterar dessa skadade hundar och ger dom den kärlek en hund förtjänar. Någon gång skulle jag vilja köpa en hund från hundstallet eller liknande. Just nu finns inte tiden och Svea är för valpig för att ta sig ann en hund som kräver så mycket som en omplaceringshund gör. Men som sagt, någon gång i livet vill jag rädda en hund från ett eländigt liv och ge den kärlek och värme. Svea ligger och sover bredvid mig i soffan och det är dags för mig att städa undan en del av julen. Hörs!
5 Januari 2014.
Jag fortsätter njuta av min lediga långhelg. Jag har en dag kvar av ledigheten och det känns inte ett dugg jobbigt att gå iväg till jobbet på tisdag och jobba. Idag har jag träffat Melina och Annica. Vi som hängde varje dag genom hela högstadiet och stor del av gymnasiet. Det är så kul att vi fortfarande hänger ihop trots att vi ses mer sällan nu för tiden. Jag och Melina har till och med gått hela skoltiden tillsammans. Vi började skolan tillsammans och tog studenten tillsammans. Hur som helst blev det en lunch på Jensen's Bøfhus i stan. Supermysigt och vi hade så mycket att prata om! Nu har jag kommit hem och gått en mörk promenad med Svea. Snart är det dags för våra duktiga juniorer att ta hem guldet. Tommy jobbar till 19 så han missar en stor del av matchen men huvudsaken är ju att han får komma hem och se dom lyfta upp bucklan. =)
Vilken lycka!
Jag måste bara få skriva av mig. Jag blev så fruktansvärt glad när det plingade till på Facebook. Herta, Berner sennenhunden som försvann två dagar före nyårsafton är funnen och tillbaka där hon hör hemma. Hon har setts till varje dag, ibland flera gånger om dagen/natten men varit för skygg för att kunna fångas in. Jag själv har bara hållt ögonen öppna när jag varit ute med Svea och tagit promenader där Herta setts till men jag har inte letat aktivit. Det kanske ska tilläggas att hon cirkulerat väldigt nära vårat område. Nu till det fantastiska. Herta har haft en facebookgrupp där människor uppdaterat om vart hon synts till och hur man ska gå till väga, vilka som ska leta var osv. Några av dom här härliga människorna har alltså suttit uppe på nätterna i bilar, grillat bacon och gjort allt för att locka fram Herta. Helt oroliga människor som lägger ner all denna tid på att hitta vovven. Jag blir på riktigt tårögd och då är det inte ens min hund. I Gävle hjälpte jag till och leta efter en liten valp som tyvärr aldrig återfanns men jag kan bara tänka mig vilken lättnad och stolthet man känner när man lagt ner så många timmar för att tillslut lyckas fånga in henne och få hem henne till ägarna. Det ger verkligen hopp om människan!
Mitt lilla hjärta.
LEDIG!
Jag är precis inkommen efter en promenad med Tommy och Svea i det gråa regniga vädret. Det här är första dagen på länge som jag inte känner mig stressad över min ledighet. Stressad över att ledigheten precis har börjat och är slut alldeles snart. Igår frågade en kollega mig om jag ville vara ledig den här helgen och jobba hennes helg istället. Det kunde inte komma mer lägligt så nu är jag ledig fram tills på tisdag. Förstår ni att jag kan slappna av? 4 långa härliga dagar av ledighet väntar. Som sagt så har jag och Tommy precis varit ute med Svea i det gråa vädret och jag njöt! Att det är dåligt väder bekommer mig inte ett dugg. På med stövlar, varma kläder, mössa och vantar och gå ut. Vi alla tre. Jag älskar ledig tid med min familj!
Okej Nina, såhär är vädret nu. Inte som bilden längst ner.
God Fortsättning!
Nyårsafton blev lyckad. Efter att jag kommit hem från jobbet kom min bror och hans tjej hit. Tommy (och jag men T stod för matlagningen) bjöd på räkcocktail till förrätt, Oxfilé med gratinerad sötpotatis till varmrätt som för övrigt är min favorit och limepannacotta till efterrätt. Mummmmmms! Jag blev proppmätt och eftersom sötpotatis är min favorit var min sista måltid för år 2013 den bästa. Det blev en lugn kväll med spel och mys. Det är skönt att inte ränna iväg på fest bara för att det är nyår. Att bara kunna sitta hemma med trevligt sällskap, spela lite spel och inte hetsdricka är så mycket skönare! Eftersom vi har två gästrum lediga stannade Stefan och Erika kvar här över natten. När vi vaknat idag och ätit frukost gick vi ner till Alby friluftsområde och tog en lång uppfriskande promenad samtidigt som vi höll utkik efter bernertiken som fortfarande är försvunnen men som setts till vid flera tillfällen. Det har alltså varit en lugn dag. Jag har till och med hunnit med en tupplur framför 102 dalmatinerna. Jag vet, mitt liv kretsat ganska mycket kring hundar..
Lite nyårsjobb.
Den här lilla tjejen skötte sig väldigt bra igår. Trots att det smällde hela kvällen höll hon sig hyfsat lugn. Vid tolvslaget blev hon uppstressad men så fort vi satte oss och spelade spel igen la hon sig tillrätta i korgen och däckade. =)
Lite morgonbus med Stefan och Erika.
Djurens värsta dagar.
Idag kom det upp på Facebook igen. En Berner sennenhund har försvunnit här i Krusboda. Strax efter att jag och T kommit in från promenaden såg jag meddelandet. Attans att jag inte såg det innan. Jag har skrivit det tidigare men jag får lika ont i magen varje gång jag ser att någon hund är försvunnen. Hur fasen skulle jag överleva om Svea sprang bort?! Livet skulle stå stilla. Det är en vanlig tid just nu att hundar springer bort. Det är på grund av smällare och raketer som får hundar att bli skräckslagna och slita sig från sina ägare och springa iväg. För många djur är det här några jobbiga dagar och framförallt imorgon. Svea är rädd för smällare. Jag håller stenhårt i kopplet när vi är ute och går. Min lilla stjärna har varken fått springa lös eller med långlina dom senaste dagarna för man vet aldrig när en raket avfyras och smäller uppe i det blå. Nu har jag, Tommy och Svea precis varit ute på kvällspromenad och letat efter den bortsprungna hunden utan resultat.
Jag har inga direkta tips på hur man får sin hund lugn. Svea är inte en extremt rädd hund utan mer orolig. Jag märker nu att hon söker upp mig mer än vanligt och lägger sig nära. Kanske för att hon känner att jag är lugn. Kanske en tillfällighet. Både jag och Tommy försöker bete oss precis som vanligt när det smäller. Vi varken ömkar henne, pratar med henne eller ens rör henne när det smäller och hon reagerar. En hund förstår inte vad vi säger. Pratar vi ömkande med Svea och tycker synd om henne tror hon att det verkligen är farligt, att hennes beteende är rätt.
När vi fick Ronja när var jag 14 år och vi hade ingen aning om hur man gjorde med en skotträdd hund. Vi klappade på henne när hon var som mest stressad och försökte tala om för henne att det inte var farligt för att lugna henne. Tanken var god men det var det absolut sämsta vi kunde göra! Om vi förvärrade hennes rädsla vet jag inte men det vore konstigt annars. Ronja har haft det väldigt jobbigt på nyårsafton med alla raketer och behövt en liten dosa som sätts i väggen som utsöndrar en lugnande doft. För det mesta har pappa och Lena varit en bit utanför Leksand där det inte smällt så mycket vilket har underlättat ännu mer för Ronja. Tänk på våra fyrfotingar och håll hårt i kopplet när ni är ute! Gott nytt år. =)
Sammanfattning av år 2013, del 1.
Året började med en massa snö som hade kommit för att stanna. Det blev många kalla, härliga promenader med Matilda och hennes vackra Curre. Mina dagar bestod för det mesta av snöpromenader och självklart lite plugg.
I April hade snön börjat smälta och jag blev bjuden på årets första utlandsresa av Lena. Vi tog en weekend i Barcelona och njöt av sol och värme. I brist på värme hemma i Sverige kändes det som att vi var dom enda som gick runt med shorts och linne i Barca i April. Men vad gör man inte för att få lite sol och färg på sig? ;)
Svea tog sitt första dopp i April. Lite väl vågat om ni frågar mig..
Våren hade i alla fall kommit och det njöt vi av!
Vi hejade på Sverige!
Tog mysiga promenader tillsammans med min fina!
Skolan fortsatte vara lugn och promenaderna med Therese och Doris är något jag kommer förknippa våren med. Det blev mycket flams och trams för Svea och Doris del. =)
I juni åkte vi på, för mig, årets andra utlandsresa till Kreta tillsammans med Tommys mamma och syster. En vecka med solgaranti (typ) och livet lekte!
Förutom när jag förlorade mot Tommy i minigolf..
Midsommar i Leksand med folkdräkt, majstångsresning och spelmän.
Det blev en tripp till Kolmården med min mamma och lillebror. Djurparker är något som ska besökas varje år, helst.
En av mina favoritdagar från sommaren är dagen på Sätrabadet tillsammans med mamma, Pär, Edvin Tommy och Svea. En riktig familjedag med massa skratt och plask! Detta bad kan jag varmt rekommendera för er med hund som vill kunna bada tillsammans med hunden.
Fortsättning följer... kanske.
Önskningar.
Idag har jag och Tommy varit inne på söder några timmar. Jag lyckades shoppa en hel del nya kläder till mig själv och så handlade vi lite annat till hemmet som jag kanske kan visa upp någon dag. Det är så trist med det här grå vädret. Det blir aldrig ljust vilket betyder att fotona blir alldeles för dåliga. Annars har en dryg förkylning anlänt. Halsen är irriterad och bröstet känns tungt, näsan är täppt och huvudet segt. Tack och bockar för de! Det här året har varit det tuffaste i mitt liv och snart får jag lämna det bakom mig. Jag hoppas det nya året ger mig det bästa jag kan få och att jag slipper all besvikelse som detta år har gett mig. Jag hoppas att det vänder till lycka så snart 2014 börjar. ❤️
Två bilder från Julafton. Lite småsjuk men glad över att få vara med mina nära och kära. ❤️
Problems..
Jag har på riktigt problem. I förrgår köpte jag en filt som Svea kan vara på när jag tar kort på henne. Förstår ni att jag köpte den enbart för att fota Svea? Nu när jag inte tar kort på henne ligger den uppe på en hylla i klädkammaren för att den inte ska bli förstörd. Jag måste ju på riktigt skaffa ett liv! Hej jag heter Sandra och jag foto-list.
Tillbakablick.
När jag ändå är igång med att visa gamla bilder på Svea kan jag lika gärna visa några söta videosar också.
Svea ser sig själv i spegeln för första gången. Typ 2 på natten!
Endast 11 veckor gammal kunde Svea en massa tricks :)
Endast 11 veckor gammal kunde Svea en massa tricks :)
Vi brukade filma Svea med datorn när vi gick hemifrån för att se hur ensamhetstärningen gick. Sådär tyckte hon om att vara bevakad..
