Nu är vi framme i Leksand. Eller ja, det har vi ju varit sen i eftermiddags. Den här visiten är som sagt ett träningsläger för mig och Svea. Tidigare  har vi låtit henne vara ganska fri på gården. Problemet är då att hon skiter fullständigt i oss och det vill jag inte att hon ska göra. Idag blev det koppeltvång hela dagen.

 

I eftermiddags tog jag med mig Svea och Ronja till älven för lite bad. Precis som alltid var det svårt att få upp Svea. Jag lockade upp henne ur vattnet och när jag tog tag i kopplet for hon som ett skott ner i vattnet igen. Strunt samma sa jag till Ronja och fortsatte gå upp för en backe och förbi en kohage. Svea kom springandes efter oss och när jag vände mig om vände sig även Svea om och for iväg ner mot vattnet igen. Där jag stod såg jag inte vattnet men jag stod kvar där i fem minuter för om Svea ser att jag inte kommer efter brukar hon komma tillbaka. Tror ni hon kom tillbaka den här gången? Nej. Jag gick tillslut ner mot vattnet igen. Vad gör S? Jo simmar runt för glatta livet i älven, sneglar lite på mig och simmar vidare. Precis innan jag fick se henne simma runt var jag så sjukt irriterad men precis i det ögonblicket jag såg Svea kunde jag inte låta bli att skratta för mig själv. Hon är så sjukt charmig men har en sån stor vilja! Nästa gång ska jag filma henne så får ni se hur stor vilja hon har och hur mycket hon älskar att bada. /En staffeägare.