Undergivenhet.

Nu börjar jag se ljuset i tunneln. 4,5 sida skriven på tentan och den ska vara 5 sidor. Bara jag skriver några rader till och läser igenom uppsasten så har jag sommarlov sen! Så otroligt skönt. Sen att jag inte jobbar så många veckor gör inte saken sämre. Om 8 dagar åker vi till Kreta och livet börjar leka.

Idag var det en av mina vänner på facebook som la ut en fantastiskt länk om vilka hundar det är som biter mest. En studie, gjord i USA, på 6000 hundägare visade att det inte är våra ”mördarhundar” som biter mest utan taxen och chihuahuan. Så klockrent och skönt tycker jag! Det händer väldigt ofta att småhundar vi går förbi på promenaden står och bjäbbar och morrar åt Svea. ”Kamphundsrasen” Svea med kraftiga käkar tar avstånd från hunden som väger 10 kg mindre än henne och försöker att inte titta på den lilla ullbollen. Ändå är det vi som får frågan om hon är farlig. Den hunden som är farlig är den hunden som inte får någon uppfostran eller vägledning i livet. Den hund som får göra precis som den vill. Att en ägare står och säger ”nej fy du får inte skälla” hjälper liksom inte. En hund förstår inte människospråk. Vi måste vara tydliga mot hunden och säga ifrån på hundens språk. Svea har varit pest och pina under många promenader. Hon har skällt på allt och alla under en period i hennes uppväxt då hon helt plötsligt blev osäker på allt som betedde sig lite konstigt. Unghundstiden har absolut inte varit en dans på rosor! Men det gäller att vägleda henne och visa att hon inte behöver skälla. Vi har jobbat hela vintern med detta och hon har blivit väldigt duktig. Det har blivit stor skillnad på henne men då har vi också lärt oss att läsa av henne. Så fort vi börjar se tendenser på att hon misstänker nå skumt har vi snabbt korrigerat henne tills öronen är avslappnade igen och svansen lagt sig ner. Jag lovar er att vi började tvivla på vårt hundägarskap flera gånger. Klarade vi inte av henne? Var hon för tuff för oss? Men efter några månaders kämpande har vi märkt en markant skillnad. Vi har fått en harmonisk hund. Givetvis kan hon bli överraskad och skälla till på någonting fortfarande men vi kan lätt korrigera henne.

Även fast man har en liten söt ullboll betyder inte det att man kan strunta i ett oönskat beteende. Då kommer skällandet och morrandet aldrig att försvinna och beteendet kommer förmodligen bara växa till större problem. Så kom igen alla hundägare, ta tag i problemet dirket. Hur jobbigt det än är så kommer det löna sig! Promenaderna blir behagligare både för ägare och hund!  Jag talar nu endast utifrån egna erfarenheter av en staffordshirebullterrier/amstafftik på 1½ år.