I söndagskväll släppte vi ut Svea på tomten så hon kunde kissa en sista gång innan vi skulle sova. Runt våran tomt är det plank så vi ser inte ens över till grannarna vilket gör att vi inte behöver ha någon större koll på Svea utan hon kan strosa omkring på tomten som hon vill, trodde vi.. När jag släppte ut henne hörde jag att hon sprang efter något men jag brydde mig inte så mycket om det eftersom trädgården är "hunsäker." Efter ett tag när jag skulle ropa in henne var hon inte kvar på tomten. Hon stod på andra sidan planket, hos grannen.. Svea hade alltså lyckats rymma genom ett litet hål under staketet.

 

Jag försökte locka tillbaka henne men nej, då var det helt plötsligt läskigt att krypa igenom hålet. HUR FAN KOM DU DIT DÅ BYRACKA?!? Hur som helst sprang hon lite fram och tillbaka på grannens tomt vilket grannen självklart  upptäckte. Han öppnade sin balkongdörr. Svea skäller ut honom och springer sedan in i deras hus. "Hon är inne i vårt sovrum nu" hörs på andra sidan staketet. Ja, jag ville gärna sjunka genom marken och försvinna. Strax efter är hon ute ur deras hus igen och vi kunde tillslut locka tillbaka henne genom hålet igen. Alltså hur pinsamt kändes inte det där? Tankarna svävade runt i huvudet. Var dom hundrädda? Hann hon smutsa ner något fint överkast med hennes smutsiga tassar? Hade hon sönder något? Alltså jag hade en liten klump i magen efter det där. Igår var vi över och bad om ursäkt och lyckligtvis hade Svea inte gjort någon skada alls och dom var inte det minsta hundrädda. Så med hjälp av Svea har vi nu presenterat oss för grannarna och vi ska så fort vi kan se över om det finns något mer hål som Svea kan tänkas krypa igenom.