Just nu ligger jag i sängen med Svea vilandes under täcket med huvudet på mina ben. Jag tycker att hundar är fantastiska djur om jag inte nämnt det tidigare. Svea känner av när jag är ledsen, när jag är glad, när jag är sjuk och när jag är stressad. Vad som inte är lika fantastsikt är att hon har tröttnat på att jag är borta hela dagarna. Trots att hon har sällskap av min pappa just nu innan flytten verkar hon ändå vilja sätta mig på prov och få igång mig. Så fort jag är hemma börjar hon med sina knäppa idéer. På mornarna när vi stiger upp gör hon allt hon inte får och väntar sedan på att jag ska komma och säga till henne. På kvällarna när jag kommer hem gör hon exakt likadant tills jag slagit mig ner i soffan. Då får jag snabbt sällskap av min knäppis som gärna kryper ner under filten med mig. Precis som det är nu när jag skriver det här inlägget. En morgon när jag satt och åt frukost hörde jag att Svea skällde till på ett busigt sätt. Suckandes gick jag mot de rummet hon skällde från och vad ser jag? Jo en hund som står i lekställning i en säng som hon absolut inte får vara i och det vet hon mycket väl. Med ytterligare ett "bus-skall" hoppar hon ner från sängen och ger full fart ut i vardagsrummet och biter lite i soffan som hon självklart inte får samtidigt som hon sneglar mot mitt håll. Hur tusan ska jag kunna säga till henne och verkligen mena det när hon är så söt och full i bus? Dessutom vet jag mycket väl att det är mitt fel att hon reagerar som hon gör. Hon vill helt enkelt ha sin matte hemma om dagarna. Jag måste ta mig i kragen och aktivera min hund mer när jag är hemma.

"Skäll inte på mig matte"